Arne Dahl kan formulera sig han..

Från Upp till toppen av berget av Arne Dahl..

"Waldemar Mörner rutschade lite i gruset, skuttade gracilt över plankan som markerade övergången från grus till gräs och fann att de utsökta italienska skorna inte var försedda med utsökta italienska halkskydd. Han halkade i det morgondaggiga gräset på det där viset så att fötterna pekar rakt upp i luften i en uppochnedvänd piruett, han rullade envist och accelererande nedför hela grässlänten ända ner till verandan, där kroppen slog i trappen med en grov duns så att mobiltelefonen flög ur fickan, upp på verandan och plaskade ner i frugans kaffekopp. Mörner reste vimmelkantigt, sträckte ut handen mot hustrun, missade henne med en dryg meter, sidsteppade hela vägen tvärs över verandan, tumlade över räcket och plaskade rätt ner i Ravalen.
Då ringde mobiltelefonen. Fru Hultin fiskade upp den ur kaffekoppen och svarade:
- Waldemar Mörners telefon. Ja, han dyker upp snart."

Jag läste om samma text 3 gånger och skrattade högt lika många gånger. :)