Seriöst?

Det kan inte vara på allvar?

Den vita plastpallen väger ett kilo. Två gånger varje dag måste Fehime kånka ut den till taxin.
Sedan gäller det att klättra.
Först upp på pallen och därefter in i bilens framsäte.
Samma procedur två gånger varje dag.
Nu orkar Fehime inte längre:
– Den här måste jag släpa på vart jag än ska. Usch, det är både jobbigt och kränkande.

Hur jobbigt är det inte för chaufförerna att lyfta in kvinnan i bilen? 40 kilo är mycket!

Men kanske är rullstolsrampen bättre, skonar allas kroppar?

Fehime Sagmar suckar.
– I bussen når jag inte upp till fönstret och kan se vägen så då mår jag jättedåligt. Att bära runt på pallen är lika hopplöst. Det här gör mig så ledsen.

Nej men okej.