Svarar här istället..
Jo, det är klart att man själv kan påverka sitt liv. Livet är inte 100% utstakat, man gör egna val.
MEN
Det är ju ändå så att allas liv ser ut på (ungefär)samma sätt.
Man går i skolan för att kunna söka jobb för att jobba för att tjäna in pengar så man kan äta och leva.
Utan pengar är man ingenting.
Jag pratar i det stora hela, inte "joo, men du kan ju gå på gratis friskis i parken varje onsdag".
Det är sjukt tycker jag hur människors liv kretsar kring jobb och pengar. Att det är till detta som samhället utvecklats.
Det finns SÅ mkt man skulle kunna göra, upplevelser, som skulle ge en så mkt. Men det är någon man bara kan hoppas att man någon gång ska ha skrapat ihop pengar till.
Något man får klämma in på sina 3 veckors semester.
Jag kan inte uttrycka det jag menar i ord märker jag.
9 kommentarer:
re www
Ja, det hoppas jag också. Ibland blir det bara för mkt. Jag kanske borde sluta tänka så mkt.. :)
re neppy
Du, det låter som en skitbra idé! Do it!
Sockerdricka: en väldigt intressant diskussion som funnits i mina tankar de senaste två åren.
För mig handlar "att stiga av ekorrhjulet" om att ta en seriös funderare över vad man värderar. Därför tycker jag absolut inte att du ska sluta tänka så mkt, det är ju frön som gror! =)
Jag kände mig tidigare klaustrofobisk i det du talar om (som jag läser som "när ska jag egentligen hinna leva, när det finns så många måsten?" - min tolkning). Jag levde innan i något som jag upplevde som hög materiell standard. Priset för detta var en jäktig tillvaro, med ansvarsfullt arbete, stressrelaterade magproblem, jag hann knappt se mannen jag lever med och älskar, orkade inte lyssna på fågelkvittret eller ta mig tid för mina vänner. Så jag valde att säga nej till det. Sa upp mig och flyttade till landet. Idag lever jag med några tusen mindre varje månad, men jag har så jag klarar mig. Och förresten; hur mycket pengar behöver man egentligen? Jag har valt bort frisören varje månad, utekvällarna och en del av shoppingen. Men jag saknar det inte, det var saker jag inte behövde. Vad jag däremot behöver är lugn, frisk luft och frihet. Med risk att låta klychig (eller hur det stavas); sånt kan inte köpas för pengar.
Fortsätt med dina funderingar, du kommer att komma fram till en bra lösning som passar dig!
re marie
Mycket intressant att höra dina synpunkter. De låter vettiga också. :)
Jag har en stor oförmåga i att ta tag i saker och ting. Är de det minsta jobbiga så lämnar jag de.
Samma sak med beslut. Jobbiga beslut skjuter jag på framtiden.
Inte alls smart, utan jäkligt korkat, jag vet. Men ibland så GÅR det bara inte.
Jag känner som att jag bara väntar på att något ska hända. Att saker ska lösa sig och att bitar ska hamna på plats. Jag vet att det inte kommer ske av sig själv, men jag får bara inte tummen ur!
Jag är 25 år nu, det är dags..
Hmmm...kanske är det just pressen att det du måste bestämma dej, välja och ta beslut som gör dig handlingsförlamad. Men allting har sin tid. Beslut under press blir sällan de bästa. Ibland hjälper det mig att tänka att alla beslut inte är så himla avgörande. De flesta beslut i våra liv går att ändra, korrigera efter hand. Jag tror att det är känslan av att man måste veta vad man ska göra med sitt liv när man är i vår ålder (jag är också 25) som gör att så många har ångest inför framtiden. Det finns så många val, mantrat är du kan bli vad du vill och då blir det ju en press att man måste bli det också. Men det är bara att inse att livet inte är som man tänkt sig. Ser man bara sin egen makt att välja så brukar det bli ganska bra ändå. Eller vad tror du?
Pressen på att bestämma mig och "bli något" är stor. Det är många saker som påverkar som jag inte vill gå in på. Min egen press är störst iaf. Jag känner mig totalt misslyckad ibland som inte kommer någon vart. Som inte kommer ur plugg-träsket och kan börja leva på riktigt.. eller hur man ska säga.
Jag vet att jag har hamnat i en ond spiral och att jag behöver göra en helomvändning i många delar av mitt liv för att komma ur den. Men det är ju jobbigt, så då skjuter jag på det.
Men det är säkert som du säger, att det gäller att inse att de beslut man tar inte behöver vara så definita och gigantiska som man gärna blåser upp dem till, och att man kan ångra sig.
mmm... jag vet att det inte är det enklaste, men försök. Ingenting är förgäves. Alla erfarenheter är bra erfarenheter, även om det kan vara svårt att se i stunden. Lycka till!
Förresten, jag skulle gärna vilja länka hit, är det ok?
Tack för peppningen. :)
Självklart så är det okej att länka hit!
Jag har lagt in en länk till dig också. Utan att fråga. :)
haha, inga problem. Har sett att vissa frågar ibland, så jag har börjat göra det. Vet inte varför någon skulle opponera sig, men i alla fall...
Skicka en kommentar