Ingen musik ger mig sån gåshud. Ingen musik plockar fram sånna mängder av minnen. Ingen musik gör mig så pillrig i magen. Ingen musik lugnar mitt sinne så. Ingen musik gör mig så exalterad. Ingen musik är så tröstande. Ingen musik är så jävla bra.
Visst, jag var kär i alla i Take that när det begav sig och hade affischer fulla väggarna som jag pussade innan jag la mig på kvällarna. Men det går inte ens att jämföra med den relation jag har till Lives musik.
Det var för drygt 10 år sen, då jag var på språkresa på Isle of Wight i Storbritannien, som jag köpte den första skivan. En kompis hade sagt att de var bra men jag hade inte hört ett ljud av dem innan dess.
Jag blev kär.
Det kanske är lite fånigt. Men det skiter jag i.
Jag är fortfarande kär.
Otaliga skivor och konsertbiljetter senare är de precis lika bra, om inte bättre.
Det här är Lightning crashes från skivan Throwing copper:
4 kommentarer:
Förra sommaren hade vi inbrott i huset och de stal ca 200 cdskivor. Nu slog det mig att Throwing copper var en av skivorna som stals. Måste ha den igen.
Förresten måst jag säga att jag är imponerad av videon. Det var på den tiden när artisterna la ner mycket energi på att göra videos som stämde överens med låten...
Paaaaartyyyyyyyyyyyyyyyyyy!!!!! :-)
re marie
Ja, den måste du verkligen skaffa igen! My god liksom.
Och ja, videon är bra. Men så är jag nog lite partisk också. ;)
re danne
Är du ironisk nu..? O.o
Skicka en kommentar