14 augusti 2007

Väntrumsångest.

Jag är en punktlig människa.
Har jag en tid att passa så är jag där en stund före.
Det är ohyfsat och egoistiskt att låta folk vänta på en.

Därför får jag hjärnblödningskänningar när jag måste vänta 20 min efter utsatt tid på att komma in till läkaren. Eller ens 5 min efter utsatt tid för att lämna prover för att alla helt plötsligt så uppenbart kommer tillbaka från fikapausen sent. Eller halva morgonen på att mekanikersnubbarna ska fylla kaffe och vatten innan de kan börja jobba.

Jag har ju fått en tid som jag passar, men råge, så att ingen ska behöva vänta på mig. Men att lämna mig att sitta och vänta som ett fån är inga problem alls.
Respektlöst är vad det är.

Tänk om man själv skulle glida in sådär 20 minuter för sent till en läkartid. Utan ursäkt givetvis. Bara: "Ahum, ursäkta att jag är lite sen, kan vi sätta igång?".

3 kommentarer:

Feline Flodin sa...

Fler Féline i sjukvården-anekdoter: min läkare har varit KONSEKVENT 20 min sen till ALLA tider jag varit hos henne hittills. Hon har bett om ursäkt exakt NOLL gånger. Dessutom får man stanna inne hos henne i en kvart, sedan försöker hon få iväg en. Notera då att normal samtalstid hos psykiater är 45 minuter. Vafan gör hon övriga tre kvartar på timmen? Vad får hon betalt för? Det tar ju knappast trekvart att skriva journal för varje patient!

Den korta versionen är: jag håller med dig. ;)

Klart man kan köpa att de är sena om de fått in ett akutfall. Men då kan de förklara det. Men att konsekvent slöa... Task...mörtar! Haha.

Feline Flodin sa...

Det är så härligt att få kverulera lite i andras bloggar. ;D

sockerdricka sa...

re féline
Men.. Så otroligt irriterande! Det lär ju vara rätt viktigt att få utnyttja den tid man har rätt till när man träffar en psykiater också och inte känna sig stressad för att läkaren vill bli av med en!

ÅH! Jäkla muppar!

Kverulera minsann? Det ordet har jag aldrig hört förut. Spännande. :)