15 september 2007

Det gäller att hänga med.

Katten Cleos modighetskurva sköt i höjden i går kväll/i natt.
Nu springer hon omkring i hela lgh och undersöker allt. Hon lekte med en skrammelboll hur jäkla länge som helst mitt i natten(thank you) och passerar mina katter på kortare och kortare avstånd. Dock fräsande så spottet yr.

Hon pratar dessutom HELA tiden.

6 kommentarer:

Ankan sa...

När jag tog våra kräk till Morsan, bort från stambytet, låg den lilla under överkastet i gästrummet i fyra dygn. Inte så kul. Och där finns ändå ingen annan katt att passa sig för. Hon e sååå skygg. Fast nu har det ju gått två veckor och hon har äntligen anpassat sig.

sockerdricka sa...

re ankan
Naaw, lilla skruttan då..

Ankan sa...

Man blir ju inte så lite orolig. Åt inte, gick inte på lådan. Kröp längre in under överkastet när man lyfte på det. Men som skrivet, betydligt bättre nu.

sockerdricka sa...

re ankan
Usch, jag får ont i hjärtat av att läsa ju. Känslan att inte kunna sudda bort någons rädsla är inte alls rolig..

Ankan sa...

Nää, det har ju inte varit så himla kul. Det tråkiga e ju att när hon väl vant sig, ska hon tillbaks till en nyrenoverad lägenhet som hon säkert (tyvärr) knappt känner igen. Men, hon mår bra nu, och det e huvudsaken. Och det e ju ett tag kvar till tebakaflytten.

sockerdricka sa...

re ankan
Hon kanske tuffar till sig lite också om hon utsätts för ännu en flytt?