Imorgon är det kattvaccinationsdags.
Det brukar gå rätt smärtfritt tycker jag. Det jobbigaste momentet är att hitta katterna när buren åkt fram och sen knöka in dem i den utan att någon blir skadad.
Jag får numera gömma buren i klädkammaren och sen låsas som ingenting en stund så katterna inte anar oråd. Sen hugger jag dem som en tiger och slänger in dem i buren innan de har hunnit blinka.
Japp.
Det är min taktik.
Jag känner att det är lite ogenomtänkt att det blev i juni de ska vaccineras, det är ju oftast rätt varmt då och man blir rätt svettig när man står där inne i rummet och ska dra ut katterna ur buren och katthåret fastnar på min småfuktiga kropp som en tjock ryamatta.
Jag ska även ta min kompis katt till vaccination eftersom de jobbar alla vardagar, men deras katt är rätt vänlig, skulle inte tro att hon bråkar allt för mkt..
4 kommentarer:
Hahaha. Jag känner igen det där. Nackdelen e ju att när man fångat in det ena kräket vet det andra vad som e på g. Sen springer man som en galning runt runt i lägenheten för att fånga in rymlingen. Inte blir det bättre av de låter såååå himla ynkliga i buren. De ger en riktigt dålig samvete.
re ankan
Och hur dum känner man sig inte när man springer omkring och krälar under sängar/soffor för att få tag i tjuriga katter?!
Jävligt dum. De leker med oss. Jag tror att de skrattar big time när man far omkring som en dåre efter dem.
re ankan
Ja, absolut. Lika mycket som de skrattar när de bara får för sig att gömma sig utan anledning och sen ligger och kikar på en när man bygger upp världens panik när kattfan inte går att hitta!
Skicka en kommentar