3 augusti 2007

Hur kräsen får man vara?

Ännu en gång blev jag uppraggad på jobbet av en mupp.
Han är en pratsam och trevlig typ, så jag tänkte väl mest att han var en av dessa människor som inte tycks ha några kompisar utan hänger långa stunder på närmsta bemannade bensinmack där de kan stå och snacka skit 4h en kväll utan problem.
När han började fråga lite mer personliga frågor och följa efter mig i affären började jag ana oråd och insåg att det var mig mer specifikt han var intresserad av.

Direkt när något liknande händer drar jag öronen åt mig och vill helst springa och gömma mig och aldrig komma fram.

Jag vet att jag är sjukt kräsen och hakar upp mig på minsta lilla. Dessutom har jag ingen ork att hålla på med något jäkla parnings-spel.
Herregud, sånt är ju skitjobbigt.

Kan inte Mr. Perfect bara dyka upp här utanför dörren?

5 kommentarer:

Marie sa...

*skratt* ungefär så resonerar jag när det gäller arbete: kan inte det bästa jobbet bara komma till mig, måste jag verkligen LETA?

sockerdricka sa...

re marie
Men eller hur. Det är jobbigt att leta!

Marie sa...

Jag kan bara tala för mig själv, men jag vill nog påstå att jag är helt enkelt lite lat...

sockerdricka sa...

re marie
Och jag är jättelat. Inte den bästa egenskapen kanske..

Anonym sa...

maste kolla:)